Skola i TogoEtt livskraftigt civilt samhälle är fundamentalt för en livskraftig demokrati. Det är genom debatt, diskussion och dialog som politiken utvecklas och samhället rör sig framåt. Svenska politiker och akademiker har länge varit nära att spricka av stolthet över vår folkrörelsekultur och ivrigt arbetat för att exportera den. Nu är  regeringen med biståndsminister Gunilla Carlsson inne på en annan linje.

Svenska organisationer som arbetar med globala frågor har länge kunnat få finansiering för en del av sitt informationsarbete via Sida. Det stödet kapar regeringen nu med mer än hälften. Möjligen än värre – medlen ska framöver endast gå till att ”informera om svenskt bistånd”. Inte till att stimulera debatt om globala utvecklingsfrågor. Inte till att påverka svensk politik.

För några år sedan började man från politiskt håll tala om politik för global utveckling, PGU. Tidigare hade man bara pratat bistånd. Vitsen med PGU är att ta ett helhetsgrepp om politiken för att se till att olika politikområden inte motarbetar varandra. För det är naturligtvis svårt att få resultat i biståndet om man samtidigt för en politik som motverkar biståndets syften. Vill vi arbeta mot fattigdom så måste vi arbeta mot väpnade konflikter. Och det måste innebära något vad gäller svensk vapenexport. Vill vi arbeta för bättre levnadsvillkor måste vi arbeta mot klimatförändringarna.  Och det måste innebära något för svensk klimatpolitik. Och så vidare.

Gunilla Carlsson säger till Ekot:

– Framförallt tror jag att de civila samhällets organisationer är verksamma i Sverige för fattigdomsbekämpning, inte för att hålla på att informera. Jag utgår från att de är engagerade för att de faktiskt vill minska fattigdomen i världen.

Global utveckling handlar inte bara om bistånd. Det är Gunilla Carlsson vanligtvis den första att framhålla. Ändå ska det andra bort.

Det är de enskilda organisationernas skyldighet att fästa beslutsfattarnas ögon på viktiga frågor, att bidra med nya perspektiv och, inte minst, föra fram rösterna från människor i andra länder. Var hade den svenska klimatdebatten legat utan NGO:s? På vilken nivå hade vi diskuterat företags etiska ansvar? Hur självklart hade det varit med miljö- och rättvisemärkningar?

Regeringen gör fel, det är inget snack om saken.  Diggar Diakonia som ryter ifrån.