“He’s not fleeing warlords, Islamist insurgents or Somalia’s 18-year civil war. He’s fleeing the weather.”

Dessa meningar handlar om Adam Abdi Ibrahim och vi finner dem i en artikel om klimatflyktingar som nyligen publicerades i Los Angeles Times. Artikeln handlar om Ibrahim och de 10 miljoner människor med honom som redan har tvingats lämna sina hem på grund av översvämningar, torka eller andra klimatrelaterade orsaker.

FN bedömer att dess vädjanden om akut humanitärt bistånd under 2007 i samtliga fall utom ett var klimatrelaterade.

Norman Myers, professor vid Oxford har prognostiserat att klimatförändringarna ersätter krig och förföljelse som den främsta flyktorsaken kring år 2050. Och det är inte enbart från norra Afrika och Mellanöstern människor kommer att tvingas fly, det gäller även södra Europa.

torka

Vid sidan av det lidande detta innebär för alla de som tvingas lämna sida hem, kan man addera klimatförändringarnas effekter på redan befintliga konflikter och våra möjligheter att hantera och lösa dem. I FN-systemet diskuteras att decennier av utvecklingsinsatser kan gå helt förlorade de kommande åren, på grund av den globala uppvärmningen. Kommande konflikter över resurser och tillgångar (både krympande och sådana som nu blir möjliga att exploatera) är redan på den internationella agendan.

Sverige kommer senare under sitt EU-ordförandeskap lägga fram en rapport om klimat och säkerhet. Om man vill ha en försmak av vad man kan förvänta sig av detta kan man med fördel läsa det anförande försvarsminister Sten Tolgfors höll vid den svenska ordförandeskapskonferensen nyligen, Environment, Climate Change and Security. I samband med konferensen lämnade försvarsminister Sten Tolgfors ett uppdrag till Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, att undersöka sambandet mellan klimatförändringar och säkerhet och komma med rekommendationer avseende lämpliga sätt att möta situationen. Resultatet ska sammanställas i en rapport som ska presenteras i slutet av 2010, med andra ord kommer inte detta arbete att hinna tas om hand i den svenska ordförandeskapsrapporten, men ändå.

Ny forskning och rapporter i all ära. Till syvende och sist handlar det om solidaritet och vilja att rubba cirklar, det må vara att förändra sin livsstil eller skapa förutsättningar i samhällen att tänka stort, nytt och göra tekniksprång som man sedan också tar tillvara trots att det utmanar befintliga strukturer och ekonomiska giganter.

I närtid handlar det om hur vi, i Europa och Sverige, väljer att bete oss gentemot de människor som tvingas från sina hem på grund av klimatförändringar som vi bär ett stort ansvar för.

Artikeln i Los Angeles Times avslutas med Ijabo Arabs ord, från en hydda utanför Dadaab camp:

”Where am I supposed to go?”

Jag har bloggat tidigare om klimat och säkerhet, varav man finner en del här. Mitt inträdesanförande i Kungliga Krigsvetenskapsakademien hade rubriken ”Klimatförändringarnas etablering som säkerhetspolitiskt hot” och det finns här (klicka ”Tidskriften” sedan ”Innehåll i tidigare nummer av KKrVAHT” och välj 2008 nr 1). Om man vill läsa ett relativt färskt EU-dokument i ämnet rekommederas Solana KOM-rapport ”Klimatförändring och internationell säkerhet” från mars 2008.