garybarber

När Michael Moore gjorde sin film Bowling for Columbine om amerikanernas kärlek till sina vapen satt jag och förfärades. Denna passion som leder landet i fördärvet, denna onda spiral av bristande rationalitet som orsakar så mycket lidande.

Så skönt att vara svensk. Så skönt att bo i ett land där människor förstår att vapen leder till lidande och förödelse. Ett land där människor generellt inte befattar sig med sådan skit.

Men… Nej, vänta.

Sverige är världens 8:e största vapenexportör. På åttonde plats av 194. Inte per capita eller något sådant, utan räknat i reda pengar.

De här vapnen hamnar någonstans. De används. I förra veckans Fokus får vi träffa människor som använt de svenska vapnen. Köttkvarnen Carl Gustav till exempel:

– Effekterna var förödande. Det fanns ingen anledning att söka efter överlevande. Det kan inte ha varit mer än bitar kvar på det avståndet. Fyra missiler, 20–25 döda … Det är en köttkvarn.

Så beskriver serganten Alexander D. King effekterna av Carl Gustav vid ett tillfälle i Afghanistan. Stackars kungen som fått sitt namn förknippat med en köttkvarn avsedd för människor.

Carl Gustav har använts lite överallt. Av diktaturregimens trupper i Burma mot etniska minoriteter, hos Farc-gerillan i Colombia, hos privata säkerhetsföretag i USA. Om det säger Saab-chefen Tomas Samuelsson som intervjuas i Fokus:

– Jag tycker det är rätt långsökt, att grejerna kommer dyka upp på diverse obskyra platser, det är klart att de kommer att göra, men det är inget vi kan kommentera.

Det är enligt svensk lag förbjudet att exportera vapen till länder som befinner sig i väpnad konflikt, länder som kan bedömas vara på väg mot väpnad konflikt, länder där det förekommer inre väpnade oroligheter eller länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna.

USA ligger på tredje plats av länder som Sverige exporterar till. Så vitt jag vet har de bedrivit krig i Afghanistan och Irak i snart en decennium. Pakistan ligger på sjätte plats. Jag tänker inre väpnade oroligheter. Jag tänker väpnad konflikt med annan stat. Jag tänker omfattande och grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Men så tänker uppenbarligen inte Exportkontrollrådet.

I Fokus reportage får vi möta flera som använt de effektiva svenska vapnen.  Det är drabbande läsning. Så här säger den unge Irak-veteranen Ben Hugate apropå att vapenindustrin inte anser sig ha något ansvar för hur deras vapen används:

– Argument. Visst. Du kan ta ett gammalt äpple och spreja karamell på det och göra det fint, men under ytan är det fortfarande ett jävla ruttet äpple. Jag kan säga att vad jag gjorde i Irak är helt jävla ascoolt och fantastiskt ända tills jag är blå i ansiktet. Men jag vet, att det jag gjorde, det var fel.

Vår försvarsminister Sten Tolgfors sprejar mycket karamell. Han vill till och med inrätta en ny myndighet som ytterligare ska främja vapenexporten.  Så tycker vår regering att skattebetalares pengar används allra bäst.

Det verkar vara svårare att kleta garnityr när man stått där, hållit i vapnet och avfyrat det.

Bilderna i Fokus reportage är tagna av den fantastiska fotografen Moa Karlberg.