”Fredsprocessen i Mellanöstern är inte som Ikea-möbler”, sade en israelisk UD-källa till tidningen Haaretz. Kommentaren var tänkt som kritik mot det svenska EU-ordförandeskapet och dess förslag att EU skulle erkänna ett framtida delat Jerusalem som huvudstad för både Israel och Palestina.
Det hade i grunden varit en rimlig text. EU har flera gånger tidigare skrivit fram en sådan lösning, kanske inte exakt så tydligt, men alla inser att det är så det måste bli. Utan ett Jerusalem för både palestinier och israeler är det svårt att tänka sig någon hållbar fred i Mellanöstern. Ändå valde EU att mildra den svenska regeringens förslag. Istället stod det till slut att att ”Jerusalems status ska avgöras i förhandlingar”.

Detta visar, bland mycket annat, hur känsligt det är med ord och detaljer i fredsprocessen. Men det visar också att Israel just nu, under premiärminiser Netanyahu, inte verkar vara riktigt på banan. Regeringen verkar inte förstå att Världen ändrats.

”EU kommer spela ut sin roll i förhandlingarna” , sade en israelisk källa när lobbyarbetet satte in mot den svenska texten. Det är exakt vad företrädare för Israel sagt i ett årtionde. En av de tidigare ambassadörerna i Stockholm sade det personligen till mig över en lunch i början av 2000-talet. EU stödde palestiniernas krav allt för ensidigt, sade han. Därför lyssnade man bara på USA. Därför kunde bara USA agera medlare mellan parterna.

Men USA är ett annat i dag, när Bush har lämnat scenen. Obama har krävt stopp för alla nya bosättningar, och Netanyahu har faktiskt som en effekt av det stoppat nya byggnadstillstånd på Västbanken. Ett beslut som skapade stora protester bland bosättarna. Det hindrar inte att redan projekterade byggen startats, eller att vissa bosättningar fått ökat stöd från regeringen, men det är en förändring. För några år sedan hade ett sånt krav från EU fått ambassaden i Stockholm att tala om orimlig partiskhet.

Jag gissar att utvecklingen blir exakt den samma vad det gäller Jerusalems status. Frågan är bara hur lång tid det tar, och hur mycket mer lidande det krävs.