I går kom den, FN-rapporten om krigsbrotten i Sri Lanka. Tiotusentals människor dog i regeringens slutgiltiga offensiv mot gerillan Tamilska tigrarna. Presidenten Mahinda Rajapaksas popularitet sköt i höjden och mindre än ett år senare blev han omvald. Äntligen hade den våldsamma och utdragna konflikten fått ett slut. Men till vilket pris?

Enligt FN-panelen beskjöt regeringsstyrkorna ”säkra zoner” för civila med granateld. Även sjukhus, FN-byggnader och fartyg tillhörande Röda Korset och andra internationella hjälporganisationer var mål för regeringstruppernas ammunition. De tamilska tigrarna använde å sin sida civila som mänskliga sköldar mot attackerna. Tiotusentals oskyldiga människor hade ingenstans att fly utan fick sätta livet till.

Under hela denna tid nekades journalister och biståndsarbetare tillträde till Sri Lanka. Men med tiden kom bilderna ut. Se till exempel detta skakande reportage från Channel 5.

Regeringen skulle en gång för alla ta död på den tamilska gerillan och hur många civila tamiler som fick stryka med verkar inte ha spelat någon större roll. Eller snarare: regeringen verkar ha sett alla tamiler som fiender. Långt efter att striderna upphört satt 250000 civila internflyktingar i fångläger i Sri Lanka som vi då skrev om här på Världens blogg. Enligt Amnesty sitter det fortfarande, två år efter konflikten, personer frihetsberövade utan rättegång.

FN-panelen som gjort rapporten fick inte tillträde till Sri Lanka. Rapporten liknar på så sätt den så omdiskuterade Goldstein-rapporten om Gazakriget. Men i våra dagar är lyckligtvis få samhällen så slutna att nyheter om övergrepp inte når ut. Nordkorea lyckas väl fortfarande begränsa nyhetsflödet i stor utsträckning, men i de flesta fall är det snarare ointresse som ligger bakom omvärldens okunskap. Men internationellt  har rapporten, till skillnad från i Sverige,  fått ganska stor uppmärksamhet.

Tyvärr är sannolikheten liten att de ansvariga kommer att ställas till svars. Sri Lanka är inte med i internationella brottsmålsdomstolen ICC och att säkerhetsrådet skulle gå vidare med frågan är högst otroligt eftersom Kina och Ryssland har stått på den lankesiska regeringens sida hela vägen. Även om säkerhetsrådet lyckades ena sig i någon mån gällande Libyen, så är man fortfarande oeniga i de flesta allvarliga frågor. Folkrättens väg från godtycklighet till rättvisa är lång och knagglig.

Den lankesiska regeringen fick enligt Ban Ki-moons talesperson tillgång till rapporten den 12 april, men tog inte möjligheten att även få ett svar på anklagelserna publicerade. I stället försökte man få FN att avstå från att publicera rapporten.

”The Sri Lankan army is not responsible and [the]Sri Lankan government is not responsible” var regeringens talesperson Lakshman Hulugalles kommentar till BBC angående rapporten.

Världen tycks full av Bagdad Bobs.