You are currently browsing the category archive for the ‘Mänskliga rättigheter’ category.

Det thailändska paradiset?

Det känns lite som att jag förolämpar dem. Som att jag beter mig som om jag är en besökare på zoo där jag sakta går och ser mig omkring. Jag är på en soptipp utanför den thailändska staden Mae Sot på gränsen till Burma. De jag tittar på är burmesiska migranter som arbetar, bor, sover, äter och föder barn här på soptippen. Lever. På sopberget.

Jag har följt med två munkar jag känner, Ashin Sopaka och Ashin Issariya, som på olika sätt försöker hjälpa de som bor här. De vill visa mig den här verkligheten.

Det jag ser är misär.  Stinkande berg av sopor. Berg som surrar. Miljontals flugor sitter tätt, tätt på de gamla förpackningarna. Svärmar i tjocka moln runt slamsorna. Det låter som en dovt mullrande maskin.

Det är ett hårt liv här. Barnen springer omkring halvklädda bland krossat glas och bakterier. Luften stinker och är tung av brinnande sopor. Att leva här ses som en skam.

Men jag ser också leenden.  Jag ser föräldrar som får vara tillsammans med sina barn, till skillnad från de som arbetar i texilfabrikerna i området. De som ofta låses in, bara har ledigt en dag i månaden och som tvingas arbeta så gott som all sin vakna tid.

Det är många som springer mot sopbilen när den kommer för att vara först på de nya soporna. Det säger rätt mycket om vilka alternativen är för de här människorna.

Läs mer om situationen för burmeserna som arbetar i Thailand på Svenska Burmakommitténs hemsida.

Fotona är tagna av mig.

Det är nu fyra månader sedan min vän Nyi Nyi Aung arresterades i Rangoon. Först efter tre veckor tillkännagav regimen var han fanns. Nyi Nyi är amerikansk medborgare och ambassadpersonalen som då fick träffade honom rapporterade om den tortyr han utsatts för.

Först anklagade regimen Nyi Nyi för att vara terrorist. Regimens absurda dagstidning The New Light of Myanmar publicerade bilder på dynamitgubbar bredvid bilder på en hålögd Nyi Nyi. Sedan ändrade man sig och han är nu åtalad för att ha förfalskat ett ID-kort och för att fört in valuta i landet utan att deklarera den. Han riskerar 17 års fängelse. Om han är skyldig eller inte spelar ingen roll för domstolen. Nyi Nyi är en demokratiaktivist som vigt sitt liv åt den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Alltså är han ett hot mot regimen.

Det är svårt att inte dra paralleller till en annan amerikan som hamnade i burmesiskt fängelse under 2009, John Yettaw. Den berömda simmaren som tog sin in i Aung San Suu Kyis hem där hon satt i husarrest och på så vis såg till att hon, vars husarrest skulle löpa ut inom ett par dagar, kunde dömas för att ha brutit mot husarrestlagarna och få ett nytt flerårigt straff. John Yettaw fick snart flyga hem till USA. Nyi Nyi Aung sitter kvar.

I juni levererade Nyi Nyi Aung ett upprop till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Runt 680 000 människor från olika håll i världen uppmanade generalsekreteraren agera för att Burmas runt 2000 politiska fångar släpps. Nyi Nyis cancersjuka mamma och två av hans kusiner sitter i fängelse för sitt engagemang i Saffransrevolutionen 2007. När han kom tillbaka till Bangkok spenderade vi två veckor tillsammans och arbetade med ett demokratiprojekt. Två månader senare arresterades han. Nu är han själv en politisk fånge.

Fyra månader har gått och rättegången är ännu inte avslutad. I december hungerstrejkade Nyi Nyi för att protestera mot behandlingen av hans medfångar i fängelset. Som straff sattes han bland annat i en så kallad ”dog cell” – en minimal cell som är placerad bredvid hundburar, vars skällande gör det omöjligt för fångarna att sova. En klassisk tortyrmetod.

På julafton dog 38-åriga Tin Tin Htwe i Insein fängelset, samma fängelse som Nyi Nyi sitter i. Hon dog av ett brustet blodkärl. Under 2009 har ytterligare två politiska fångar dött. Förhållandena i Burmas fängelser är omänskliga. Tortyr är regel snarare än undantag och näringsbrist i kombination med undermålig vård bryter ned fångarnas hälsa och leder till kroniska sjukdomar.

Efter demonstrationerna 2007 fördubblades antalet politiska fångar i Burma. Så gott som alla oppositionella med någon ledande funktion sitter bakom lås och bom. En förutsättning för att juntan ska kunna hålla sitt ”val” som nu daterats till den 10 oktober- 10/10/10. Som alltid låter juntan numerologin styra.

Nyi Nyi sitter där han sitter. Och det är inte mitt emot mig med en islatte i handen.

Det är bara ett par veckor tills president Obama tilldelas Nobels fredspris. Det har skrivits mycket om hurvida han förtjänar priset eller inte, och de flesta verkar överens om att han får priset för vad han förhoppningsvis kommer att åstadkomma, snarare än för vad han fått gjort under sitt knappa år som president.

För ungefär ett år sedan vad jag på ett seminarium om USA:s bruk av tortyr i New York.  Seminariet arrangerades av American Constitution Society och Amerikanska PEN. Publiken bestod av New York-liberaler som delade organisatörernas uppfattning om det systematiska användandet av tortyr som USA då använde sig av, och vars främsta förespråkare satt på landets högsta ämbeten, så som vice president Dick Cheney.

Obama var vald, men hade ännu inte tillträtt. Det var tydligt att såväl paneldeltagare som publik kände sig alienerade, som en distingerad minoritet som tappat tilltron till politikerna. Osäkerheten inför vad Obama verkligen skulle göra när han tillträdde var nästan lika stor som förhoppningarna. Debatten i USA hade förskjutits helt – från att tortyr var något som ”de onda” höll på med till att bli ett nödvändigt verktyg för de goda i kampen mot de onda. I verkligheten och i Hollywood (som i TV-serien 24). Nu är frågan om normen kan förskjutas tillbaka igen.

Det första Barack Obama gjorde när han tillträdde var att skriva under en order om att Guantanamo skulle stängas inom ett år. Nu i veckan erkände han för första gången offentligt att han inte kommer att ha lyckats.  Motståndet från republikaner i kongressen har satt käppar i hjulet. Deras skepsis är stor kring att föra fångarna till USA för rättegångar i amerikanska domstolar. Det blir intressant att se hur rättegångarna i New York går. Ett av flera dilemman är hur man ska hantera bevisföring som framkommit under tortyr på Guantanamo. Det finns ju många som på goda grunder hävdar att information som lämnas under tortyr inte är vatten värd.

Ett år har gått sedan seminariet i Greenwich Village och Guantanamo är ännu inte stängt. Den luttrade panelen bestående av Jane Meyer, Scott Horton och Elisa Massimino hade rätt i sin skepsis. Men också i sina förhoppningar. President Obama tänker stänga Guantanamo och nyligen lanserades kampanjen Close Gitmo Now! av organisationen New Security Action för att hjälpa honom att bearbeta motsträviga republikaner.

Men det finns inte bara ett Guantanamo, det finns flera. Bagram i Afghanistan, till exempel,  kallas ibland ”det andra Gitmo”. New York-liberalerna kommer att ha mycket att göra för lång tid framöver.

Tidigare inlägg

Kommentarsregler

Världens blogg håller god ton. Det gäller så väl inlägg som kommentarer.
wordpress counter
MediaCreeper
wordpress counter