You are currently browsing the tag archive for the ‘Burma’ tag.

Jesper Bengtsson, Urban Ahlin och jag i samtal med Daw Aung San Suu Kyi

I går var både jag och Jesper inbjudna till Riksdagen för att samtala med Aung San Suu Kyi som fanns med på telefon från sitt hem i Rangoon. Socialdemokratiska riksdagsledamöterna Olle Thorell och Urban Ahlin hade tagit initiativ till samtalet som arrangerades av Riksdagens tvärpolitiska Burmanätverk och Palmecentret.

Aung San Suu Kyi värjer sig konsekvent mot all personkult. Hon framhåller alltid sina kollegor inom demokratirörelsen, som kämpat lika hårt som henne och kanske till och med mött ett ännu hårdare öde, men som inte får uppmärksamhet. För henne är det alltid sak, aldrig person. Men ändå: hennes person är något alldeles unikt. Hon har en så stark karisma, är så klok och lyckas dessutom med konststycket att både vara principfast och kompromissvillig på samma gång.

För oss som arbetat för att främja en demokratisk utveckling i Burma under många år, mestadels i tider då intresset från omgivningen varit svagt, var det naturligtvis känslosamt att få höra hennes röst. Under de fjorton år som gått sedan jag började arbeta aktivt med Burma så har hon suttit isolerad i husarrest i ungefär tio. De tekniska möjligheter som finns nu, fanns inte på samma sätt då. Så ett samtal med henne är förstås något alldeles speciellt (ja, jag är avis på min bloggkollega Jesper som träffade henne i Rangoon härom veckan).

Om Sverige och den svenska regeringens hållning gentemot Burma sa Daw Suu så här:

”We have always been grateful for the Swedish support but now we need a really firm and unambiguous stand from the Swedish government”

Det är så typiskt henne. Diplomatiskt och vänligt men samtidigt så precist formulerat att det träffar sitt mål.

För den svenska regeringens hållning är allt annat än ”unambiguous”, alltså otvetydig. Faktum är att den svenska regeringen har gjort tvetydigheten till en konst när det gäller de riktigt brännande frågorna rörande Burma.

Det ofria val som hölls i Burma i november förra året har beskrivits som ett tragiskt skådespel av alla seriösa bedömare. Det var riggat från början till slut. Konstitutionen som låg till grund för spektaklet var odemokratisk, yttrandefriheten obefintlig, reglerna för vilka som fick ställa upp eller rösta befängda och när valet väl ägde rum så var hot och röstfusk omfattande. Det var självklart för svenska medier att avfärda valet som djupt odemokratiskt, liksom regeringar i många andra länder att i kraftiga ordalag ta avstånd från det i officiella uttalanden. Och allmänheten tar för givet att den svenska regeringen har gjort detsamma.

För Aung San Suu Kyi och demokratirörelsen har det varit otroligt viktigt att omvärlden tydligt tar avstånd från valet och inte på något sätt legitimerar det eftersom det inte utgör något steg i demokratisk riktning. Utifrån verkar det självklart, men i diplomatiska kretsar finns det många som ser positivt på valet och som vill att EU ska slopa sina sanktioner mot Burma så att det blir möjligt att göra affärer med generalerna. Därför är tydligheten så viktig.

Carl Bildt kommenterade valet i sin blogg vid minst två tillfällen. Båda gångerna konstaterar han att valet inte är fritt och rättvist, men båda gångerna lägger han också till formuleringar i stil med:

Även om valet förvisso inte är fritt och rättvist inleds nu ett nytt skede i den burmesiska regimens utveckling. En ny författning ger en stark roll till militären, men sägs ändå vara avsedd att underlätta en gradvis övergång till civilt styre.”

Efter det ofria valet, som lett till ett parlament dominerat av krafter som står militären nära, är det dock uppenbart att Burmas utveckling gått in i ett nytt och viktigt skede.”

Jag vill verkligen tro att den svenska regeringen står på rätt sida. Att Carl Bildts kritik mot valet väger tyngre än de förväntansfulla kommentarerna som följer efter. Men någon ”firm and unambiguous stand” är det inte. Varför är Carl Bildt inte tydlig? Det vore ju så enkelt om han bara ville.

Ett annat exempel på detta fenomen som Suu Kyi sätter fingret på är frågan om en kommission för att undersöka brott mot mänskligheten i Burma. Förslaget kommer från FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Burma Thomas Quintana och har stort stöd hos demokratirörelsen. Ungefär femton länder har hittills ställt sig bakom förslaget. Sverige är ännu inte ett av dem. Eller är vi?

I ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen säger Carl Bildt så här om saken:

”Sverige stöder det arbete som FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Burma utför. Specialrapportörens förslag om en undersökningskommission ersätter naturligtvis inte de krav på rättskipning som inställer sig när svåra brott konstateras, men skulle kunna vara ett första steg i riktning mot ansvarsutkrävande. För att kunna uppnå konkreta resultat är dock en viktig förutsättning att uppbringa ett så brett internationellt stöd som möjligt för effektiva åtgärder.”

Ställer sig regeringen bakom förslaget? Eller inte? Om de verkligen stod bakom förslaget antar jag att de skulle säga det rakt ut. För i fallet Burma kan ju inte Bildt hänvisa till någon ”tyst diplomati”.

Jag hoppas att Aung San Suu Kyis karisma är stark nog att tränga genom de tjocka väggarna till regeringskansliet och att hennes budskap hörsammas. De som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma behöver Sveriges fasta och otvetydiga stöd.

Läs Svd:s artikel om seminariet.

Mäns våld mot kvinnor tar sig många former. Det systematiska användandet av sexuellt våld i konflikter är en del som kommit att uppmärksammas en del under de senaste åren. Men långt ifrån tillräckligt och den dagen vi förstår vidden av detta fenomen ligger förmodligen ännu långt framför oss.

Lagom till internationella kvinnodagen, som ju infaller i dag, har Karen Womens Organisation släppt en ny rapport som illustrerar den fruktansvärda verklighet som är kvinnors i vissa delar av världen. Den burmesiska armén har som policy att avrätta ledarna i Karenfolkets byar. Kvinnor har fått ta männens plats vilket gjort dem till måltavlor  för regimens förtryck. I rapporten berättar kvinnorna om korsfästelser, om hur människor bränts till döds, om våldtäkter och gruppvåldtäkter. Om tortyr och om halshuggningar.

I Kongo tar våldet aldrig slut:

”We don’t know why these rapes are happening, but one thing is clear,” said Dr. Mukwege, who works in South Kivu Province, the epicenter of Congo’s rape epidemic. “They are done to destroy women.”

Citatet kommer från en artikel i New York Times. Enligt artikeln rapporterades 27 000 sexuella angrepp under 2006 bara i södra Kivu-provinsen. Även i Kongo är regeringens armé skyldig till en stor del av våldet mot kvinnorna. Även här går förövarna fria.

Det är bara ett och ett halvt år sedan säkerhetsrådet antog resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter. Resolutionen fördömer våldtäkt och andra former av sexualiserat våld i konfliktsituationer och säger vidare att våldtäkt kan utgöra krigsbrott, brott mot mänskligheten och en konstituerande handling för folkmord. Resolutionen är otroligt angelägen och nu har första FN-sändebudet för frågan utsetts, Margot Wallström.

Det finns alldeles för mycket att göra.  Kongo och Burma är bara två exempel. Omfattningen av detta våld är ofattbar.

Läs fler rödgröna som uppmärksammar den internationella kvinnodagen här och här. Uppdatering: Missa inte uppropet från Kvinna till Kvinna på DN debatt.

Munkarnas uppror i september öppnade mångas ögon för situationen i Burma och munkarna har, vid sidan av Aung San Suu Kyi, fått ge ansikte åt de som kämpar för ett fritt och demokratiskt Burma. Förutom dem, och den framstående 88-generationen, så växer nya rörelser fram. En sådan är Generation Wave.  Deras icke-våldsliga kamp mot regimen sker genom populärkultur. CD:s och konserter med hip hop och rock, med graffiti. De når ut till en annan del av befolkningen. Till unga, också de som inte tidigare engagerat sig i politiken.

Regimen har förstått faran – sedan Generation Wave startade 2007 har runt 30 av rörelsens kanske hundra medlemmar fängslats. En av dem är den kända rapparen Zayar Thaw, som dömdes till sex års fängelse för att ha protesterat mot regimen. Arresteringarna och regimens offensiv ledde till att Generation Wave snabbt blev kända och regimen lärde sig snart att inte nämna organisationen i samband med sina arresteringar och domar.

Generation Wave vill förändra och de tar enorma risker genom att producera och sprida sin musik. Bling-bling amerikaner som 50 Cent må ha kropparna fulla med bly, men de burmesiska rapparna riskerar skador av ett helt annat slag. Långa fängelsestraff och tortyr. Ett annat syfte, ett annat mål.

I ett kollektiv på den thailändska sidan gränsen äter jag middag med tio medlemmar. Några har tvingats fly från Burma, mer eller mindre tillfälligt. Andra är här och utbildar sig i politiskt arbete. Någon har nyligen blivit släppt ur fängelset. Strategier läggs upp och musik spelas in. Det är rent och prydligt, med politisk graffiti och bilder på Aung San Suu Kyi överallt.  Historier berättas om vänner som skiljts åt i förföljelsens kaos, men som sedan återfunnit varandra. Om tillfälligheterna som gjort att en arresterats medan en annan sluppit undan. Vännerna i fängelset är ständigt närvarande. Liksom entusiasmen för förändring.

Tyvärr lyckas jag inte ladda upp någon av låtarna som spelats in i kollektivet. Men om du är nyfiken på burmeisk hip hop så bör du gå in på Myanmar Hip Hop Associations hemsida, eller myspace-sida. Där kan du lyssna på storheter som Jme och TNT.

Fotona är tagna av mig.

Det är nu fyra månader sedan min vän Nyi Nyi Aung arresterades i Rangoon. Först efter tre veckor tillkännagav regimen var han fanns. Nyi Nyi är amerikansk medborgare och ambassadpersonalen som då fick träffade honom rapporterade om den tortyr han utsatts för.

Först anklagade regimen Nyi Nyi för att vara terrorist. Regimens absurda dagstidning The New Light of Myanmar publicerade bilder på dynamitgubbar bredvid bilder på en hålögd Nyi Nyi. Sedan ändrade man sig och han är nu åtalad för att ha förfalskat ett ID-kort och för att fört in valuta i landet utan att deklarera den. Han riskerar 17 års fängelse. Om han är skyldig eller inte spelar ingen roll för domstolen. Nyi Nyi är en demokratiaktivist som vigt sitt liv åt den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Alltså är han ett hot mot regimen.

Det är svårt att inte dra paralleller till en annan amerikan som hamnade i burmesiskt fängelse under 2009, John Yettaw. Den berömda simmaren som tog sin in i Aung San Suu Kyis hem där hon satt i husarrest och på så vis såg till att hon, vars husarrest skulle löpa ut inom ett par dagar, kunde dömas för att ha brutit mot husarrestlagarna och få ett nytt flerårigt straff. John Yettaw fick snart flyga hem till USA. Nyi Nyi Aung sitter kvar.

I juni levererade Nyi Nyi Aung ett upprop till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Runt 680 000 människor från olika håll i världen uppmanade generalsekreteraren agera för att Burmas runt 2000 politiska fångar släpps. Nyi Nyis cancersjuka mamma och två av hans kusiner sitter i fängelse för sitt engagemang i Saffransrevolutionen 2007. När han kom tillbaka till Bangkok spenderade vi två veckor tillsammans och arbetade med ett demokratiprojekt. Två månader senare arresterades han. Nu är han själv en politisk fånge.

Fyra månader har gått och rättegången är ännu inte avslutad. I december hungerstrejkade Nyi Nyi för att protestera mot behandlingen av hans medfångar i fängelset. Som straff sattes han bland annat i en så kallad ”dog cell” – en minimal cell som är placerad bredvid hundburar, vars skällande gör det omöjligt för fångarna att sova. En klassisk tortyrmetod.

På julafton dog 38-åriga Tin Tin Htwe i Insein fängelset, samma fängelse som Nyi Nyi sitter i. Hon dog av ett brustet blodkärl. Under 2009 har ytterligare två politiska fångar dött. Förhållandena i Burmas fängelser är omänskliga. Tortyr är regel snarare än undantag och näringsbrist i kombination med undermålig vård bryter ned fångarnas hälsa och leder till kroniska sjukdomar.

Efter demonstrationerna 2007 fördubblades antalet politiska fångar i Burma. Så gott som alla oppositionella med någon ledande funktion sitter bakom lås och bom. En förutsättning för att juntan ska kunna hålla sitt ”val” som nu daterats till den 10 oktober- 10/10/10. Som alltid låter juntan numerologin styra.

Nyi Nyi sitter där han sitter. Och det är inte mitt emot mig med en islatte i handen.

Tidigare inlägg

Kommentarsregler

Världens blogg håller god ton. Det gäller så väl inlägg som kommentarer.
wordpress counter
MediaCreeper
wordpress counter