Den 16 september 2007 inleddes en granskning av privata militära företag som borde ha inletts för länge sedan. Uppmärksamheten följde en skjutning i centrala Bagdad, när soldater från säkerhetsföretaget Blackwater – som skyddade en amerikansk diplomatkonvoj – plötsligt öppnade eld och dödade många och sårade ännu fler. Henrik Hamrén skrev nyligen om fenomenet i Sydsvenskan:
”En av de inblandade Blackwatersoldaterna har erkänt dråp. Resten, fem stycken, åtalades vid en federal domstol. I går lades åtalet mot en av dem ned. Rättegången mot de övriga fyra männen inleds i början av nästa år. Det blir första gången som privatanställda soldater i Irak ställs inför rätta.”
Det var dock inte en enstaka händelse. En amerikansk kongressrapport visade senare att Blackwater hade varit inblandat i minst 195 skottlossningar i Irak sedan 2005. I 80 procent av fallen avlossade företagets personal de första skotten.
Enligt en rapport från den amerikanska kongressens revision, U.S. Government Accountability Office (GAO), arbetar ungefär 48 000 personer som soldater och säkerhetspersonal anställda av privata företag i Irak. Ingen vet dock riktigt hur många funktioner totalt sett i USA:s krigsmakt som upprätthålls av privatanställda. Ingen vet hur många av dessa som rekryteras från andra länder än USA, t.ex. från Östafrika.
Enligt The EastAfrican är tusentals kenyaner och ugandier kontrakterade för amerikanska privata militära företag i Irak och Afghanistan. De tjänar mellan $500 och $800 i månaden:
“They are cheaper than Americans or Westerners — maybe by a factor of five or six.”
Privata soldater kan tjäna mer än 1 000 dollar per dag (om de är amerikaner eller västerlänningar vill säga), vilket naturligtvis är långt mer än en statsanställd soldat. Det finns exempel på att företag fakturerar den amerikanska staten 1 222 dollar per dag för en ”säkerhetsspecialist”.
FN har ingen entydig policy när det gäller privata militära företag. Världssamfundet lever med den Legosoldatskonvention som FN antog 1989 och som lämnar mycket att önska när det gäller PMF. FN arbetar dock för närvarande med att ta fram ett regelverk för privata soldaters legala status i krig.
Men juridikens paragrafer är en sak. Moraliska aspekter en annan.
Vem är den västerländska legosoldaten? Är det den fattigaste, som inte har något att förlora, som ska föra ”våra” krig?
Läs också “War veterans make Iraq their business” I Financial Times och lyssna på Konflikt i SR från juni 2007.
Världens blogg 
2 kommentarer
Comments feed for this article
december 14, 2009 den 12:10
Saam Kapadia
Om man skall tro de som jag varit i kontakt med är det kanske tyvärr så att det är våra egna försvarsmakter som utbildar legosoldaterna. Först några vändor på FN eller NATO-missioner och sedan vidare till mycket bättre betalt äventur med t ex Triple Canopy som nu tagit över som beskyddare av US state department efter Blackwater (Xe).
Annika: Tack för med länken till vårt program (där det finns än fler länkar). I Konflikt hör ni tex den svenske fd soldaten som jobbade för en av de ”stora” (dock en Blackwater) i Bagdad.
/Saam
december 14, 2009 den 12:38
Annika Nordgren Christensen
Saam, så är det. Vi har ju företeelsen i Sverige också. Det var ett tag sedan jag tittade närmare på detta, men här finns säkerhetsföretag med militär inriktning, exempelvis Scandinavian Special Projects som helt öppet gör reklam för sina tjänster när de lockar svenska yoff med stora pengar och löften om ”äventyr”. Det grundades av tidigare officerare från Försvarsmaktens specialförband. Företaget är ett helsvenskt, privatägt aktiebolag med säte i Karlsborg. På företagets hemsida påpekades det i alla fall för en tid sedan att man ”säkerställer och kräver hög diskretion”. Ett annat svenskt företag i branschen är Uppsalaföretaget Dynamic Solutions, som har uppmärksammats för påstådda försök till illegal värvning av svenska officerare.
Ute i fält påverkas Sverige också av krigets outsourcing. Svenska soldater och officerare måste ju förhålla sig till PMF-personal vid internationella insatser runt om i världen, samt indirekt vara med och ta konsekvenserna av företeelsen.
En annan aspekt är hur omfattande utbildning de legosoldater som rekryteras från ”tredjeland” genomgår? Jag må vara cynisk och hoppas jag har fel, men det finns förmodligen anledning att tro att de inte står lika väl rustade att överleva som många andra (som dessutom får mycket bättre betalt).